Harry Vardon, en av de största spelarna i golfhistorien, står som förebild för denna turnering. Harry Vardon anses ha haft det renaste slaget av alla spelare i alla tider. Han var en av medlemmarna i det stora triumviratet, tillsammans med James Braid och J. H. Taylor. De var de första superstjärnorna inom golfsporten. Mellan åren 1896-1903 var Harry Vardon som bäst. Totalt vann han sex British Open-titlar.

Från Grouville till Ganton

Harry Vardon föddes i byn Grouville, på Jersey, 9 maj 1870. Han började redan som sjuåring gå caddie. Tillsammans med några vänner spelade Vardon golf på en fyrahålsbana med en hållängd på vardera femtio yards. Pojkarna försökte jämna ut den gropiga och eländiga banan så gott det gick. De använde enkla klubbor av bland annat ek och bollarna var helt enkelt en form av marmorsten.

Intresset för golf höll i sig och han fick gå med sin arbetsgivare, major Spofforth, när denne spelade golf. Och det gjorde majoren ofta. Det var när Vardon fick denna möjlighet att låna riktiga klubbor han lade grunden till den sving som sedermera skulle skapa golfhistoria.

Men möjligheterna att spela golf på kanalön var begränsade och när hans bror Tom kunde försörja sig som golfspelare på fastlandet följde Vardon efter, och slutade arbetet som trädgårdsmästare åt major Spofforth.

Efter några år som pro på en niohålsbana i Yorkshire och Bury St Edmunds, flyttade han 1896 till den klassiska hedlandsbanan Ganton i nordöstra England.

Ganton Golf Club kom till 1891. På den tiden användes ofta träd för att avgränsa fairwayen. Det gör att hedlandskapets naturliga öppenhet försvinner. Men så har man inte gjort på Ganton. Även om en del tallar har planterats in på senare tid, är Ganton ett av få exempel på en genuin öppen hedlandsbana.

Golfspelet började på strandhedsbanorna. Hedlandsbanorna är det närmaste man kan komma; i många fall var inlandsheden en gång havsbotten. Det gäller i högsta grad Ganton, som ligger några få kilometer från havet i grevskapet North Yorkshire. Vissa anser Ganton vara en av de bästa inlandsbanorna i världen.

Segertåget

1893 debuterade Vardon i British Open, men det var först på nästa Open som han kunde hota de främsta spelarna. Han spelade till sig en femte plats.

Året därefter blev han nia trots att han ledde efter den första rundan. Ärkerivalen J. H. Taylor vann sin andra titel i följd i överlägsen stil efter stabilt spel under de tre sista rundorna.

Medlemmarna på Ganton ordnade ett utmanarmöte mellan de båda inför 1896 års Open. Vardon vann med övertygande 8/6.

Men Vardon skulle få sin verkliga revansch på Muirfield. Efter första rundan låg han elva slag efter ledaren och inför avslutningsdagen låg han sex slag efter Taylor. Men under de två rundorna tog Vardon in tre slag på varje runda och därmed var det dags för omspel över 36 hål. Vardon slutade som British Open-mästare efter att ha vunnit med fyra slag, 157 mot 161.

Vardon, som nu var 26 år, hade vuxit till en riktig vinnare. 1898 vann Vardon the Open på Prestwick och 1899 på Sandwich, efter att ha kommit sexa 1897.

Efter segern i British Open 1899 kom han tvåa tre år i rad. Men 1903 vann han återigen British Open. Harry Vardon vann med sex slag före sin yngre bror, Tom. Året efter blev han femma, slagen med ett slag av Tom.

Harry Vardon var som bäst mellan 1896-1903. Han vann US Open på Wheaton i Illinois år 1900. US Open spelades första gången 1895 och Vardon blev den förste icke-amerikan att vinna tävlingen.

1903 drabbades Vardon av tuberkulos och han hade svårt att återhämta sig efter det. Han blev allt mer osäker på korta puttar och han förekom mera sällan i resultatlistorna. 1906 blev han dock trea i British Open och 1908 hamnade han på sjätte plats.

Men Harry Vardon kunde ta sin femte Open-titel 1911. 1913 spelade Vardon sitt andra US Open, denna gång i Boston. Efter fyra rundor stod tre spelare på 304 slag; Vardon, Ted Ray och Francis Ouimet. 20-årige Ouimet var från just Boston. Hans främsta merit var en andraplats i de amerikanska amatörmästerskapen några veckor före. I omspelet över 18 hål låg alla lika efter nio hål. Ouimet vann med fem respektive sex slag!

1914 tog så Vardon sin sista seger i British Open. Han tog in de två slag han var efter Taylor på sista rundan och vann säkert med tre slag tillgodo. Fler flerfaldiga vinnare i British Open kan du se här.

50 år gammal återvände han 1920 till US Open och slutade på andra plats. Ett slag efter Ted Ray. 

The Vardon Style

f V, före Vardon, hade ingen varit så noga med stil, men Vardons upprätta spel blandat med elegans och rytm förde golfen in i en ny dimension. Det uppfattades som den perfekta modellen.

Vardon spelade med en lätt böjd vänsterarm när det ansågs rätt att vänsterarmen skulle hållas rak. När han tillfrågades om vad han ansåg om den stela vänsterarmen svarade han: " -Jag tycker om att spela mot spelare som har stela vänsterarmar."

När han runt sekelskiftet spelade en rad utmanarmöten landet runt var det många golfspelare som tog efter hans spelstil. Vardon var mycket framgångsrik i dessa matcher och det gjorde att Vardon nästan ansågs vara oslagbar. Han var obesegrad under långa perioder.

The Vardon Flyer

Inför Vardons första US Open 1900 reste han runt i USA och gjorde reklam för en ny golfboll, the Vardon Flyer. Men bollen kom att utkonkurreras av Haskell-bollen, den första bollen med maskinlindad gummikärna och med ett mönster på skalet.

The Vardon Grip

Harry Vardon införde det överlappande greppet. Högerhandens lillfinger överlappar vänsterhandens pekfinger. Men det var inte Vardon som uppfann greppet. Det var amatören Johnny Laidlay. Greppet är det populäraste bland dagens professionella golfspelare.

The Vardon Trophy

Harry Vardon har givit namn åt den trofé som erhålles av den spelare på US PGA-tour som haft den lägsta medelscoren under ett år. De spelare som fått den stora bronsplaketten flest gånger är Bill Casper och Lee Trevino. Bill vann 1960, 1963, 1965, 1966 samt 1968. Lee Trevino vann 1970-1972, 1974 och 1980.

The Vardon Trophy kan även erövras av spelarna på Europatouren. Trofén, i form av en statyett av Harry Vardon, ges till den spelare som spelat in mest pengar under ett år, dvs Order of Merit. Fram till 1970 var det lägsta medelscoren som gällde även i Europa. Meste vinnaren är Colin Montgomerie som vunnit trofén inte mindre än fem gånger. Hittills. Den buttre skotten har vunnit Vardon Trophy de senaste fem åren.

Båda priserna instiftades 1937, det år då Harry Vardon dog.

Det stora triumviratet

Tre spelare kom att dominera golfvärlden runt sekelskiftet. Förutom Harry Vardon även Tom Braid och J. H. Taylor. Tillsammans vann de British Open hela sexton gånger mellan 1894 och 1914. De fick namnet The Great Triumvirate.

Inte nog med att trion dominerade golfen, de kom även att popularisera sporten. De blev de första superstjärnorna och exporterade golfen till USA där den snabbt fick fäste. Det är också J. H. Taylors förtjänst att den första spelarorganisationen kunde bildas 1901, Professional Golfer´s Association - eller PGA.

"Park Challenge"

Willie Park Jr, son till den förste att vinna British Open 1860, vann själv turneringen två gånger. Han var mycket duktig i uppvisningsmatcher. Willie mötte 1899 Harry Vardon i en utmanarmatch. Den gick på två banor, North Berwick och Ganton. Man räknar med att 10 000 åskådare följde mötet. Vardon vann enkelt.

Det nya triumviratet

Under 1960-talet spelade tre spelare i ett flertal uppvisningsmatcher, vilka ofta sändes i televisionen. De tre spelarna var Arnold Palmer, Jack Nicklaus och Gary Player. De blev golfens första dollarmiljonärer och förde golfen in i en ny epok, precis som Vardon, Braid och Taylor gjort ett halvt sekel tidigare. De kom därför att kallas det nya triumviratet.

Kuriosa

En artikel av Matt Sullivan hittar du här. Vardon förekommer även i filmen "Den ofrivillige golfaren" av Lasse Åberg, se här. P. G. Woodehouse har skrivit en golfhistoria där Vardon omnämns.